Spasticitet efter stroke: orsaker, vardagen och vad som verkligen lindrar
Inledning:
Stela fingrar, en krampaktig arm, ett ben som släpar när man går – spasticitet efter en stroke drabbar cirka 30 till 40 procent av alla drabbade och utvecklas ofta först flera veckor efter händelsen. Den anses vara en av de mest ihållande följderna och har stor inverkan på smärta, sömn, omvårdnad och självständighet. Vad ligger bakom detta – och vad hjälper egentligen?
Varför uppstår spasticitet efter en stroke?
I ett friskt nervsystem reglerar hjärnan kontinuerligt muskeltonus via nedåtgående banor i ryggmärgen. Efter en stroke upphör dessa hämmande signaler helt eller delvis. Reflexbågarna i ryggmärgen, som normalt hålls «i schack» av hjärnan, reagerar nu överdrivet på varje stimulans – och orsakar en förhöjd, okontrollerbar muskelspänning.
Resultatet: Musklerna är konstant spända eller dras plötsligt samman vid rörelse. Typiskt efter en stroke är böjd arm med knuten näve samt det utsträckt, stelt ben – det så kallade Wernicke-Mann-gångmönstret. Dessa mönster uppstår eftersom böj- och sträckmusklerna drabbas i olika grad av spasticitet.
Hur påverkar spasticitet vardagen?
Spasticitet är mer än bara en rörelseinskränkning. Den orsakar smärta på grund av permanent förkortade muskler och felbelastade leder. Den stör sömnen genom nattliga kramper. Den försvårar omvårdnaden – att klä på sig, tvätta sig och byta ställning blir en daglig utmaning. Och om den förblir obehandlad kan den leda till bestående förkortningar (kontrakturer) som låser armen eller benet i en funktionslös position.
Samtidigt har spasticitet inte bara nackdelar: vissa drabbade utnyttjar den ökade spänningen i benen för att stå stadigare. Att helt undertrycka spasticiteten är därför inte alltid målet – det gäller att hitta rätt balans.
Vad hjälper mot spasticitet efter en stroke?
Fysioterapi med riktade stretchövningar och lägesbehandling utgör grunden för all spastikbehandling. Läkemedel som baclofen eller tizanidin kan användas som komplement, men har biverkningar – framför allt trötthet, vilket försvårar rehabiliteringen. Botulinumtoxininjektioner verkar lokalt och tillfälligt, men är väl lämpade vid fokal spasticitet i enskilda muskler.
Den mest genomgripande och bestående effekten visar sig neuromotorisk träning som verkar direkt på det centrala nervsystemet – och det är just detta som ligger till grund för GIGER® MD®-terapin. Genom de koordinerade rörelserna som involverar hela kroppen återaktiveras de hämmande nervbanorna som slutat fungera efter stroke. Hjärnan lär sig återigen att reglera ryggmärgens överaktiva reflexer – och spasticiteten minskar.
De som genomgår träningen rapporterar efter regelbunden träning att musklerna känns mer avslappnade, att smärtan har minskat, att sömnen är mer avslappnad och att handfunktionen har förbättrats märkbart. Eftersom träningen kan utföras hemma varje dag uppnås just den regelbundenhet som krävs för bestående förbättringar.
Slutsats: Spasticitet efter stroke är inte en enkelriktad väg
Med rätt behandlingsstrategi går det att avsevärt minska spasticiteten efter en stroke – och därmed märkbart förbättra livskvaliteten, självständigheten och det dagliga välbefinnandet. Nyckeln ligger inte i ett enda läkemedel eller en enstaka behandlingssession, utan i konsekvent träning med neuromotorisk effekt.
Se själv: Boka en kostnadsfri provterapi i vårt terapicenter i Lommiswil.
Författare: Combo AG, tillverkare och distributör av GIGER® MD® Therapy
Medicinsk anmärkning: Denna artikel är endast avsedd för informationsändamål och ersätter inte medicinsk rådgivning.Senaste uppdatering: 2026